en tjockis blir smal

Har funderat lite kring hur öppen jag ska vara angående hur jag har upplevt personalen här i Lindesberg och beslutat att jag nöjer mig med att säga; det är en handfull som troligtvis haft sopiga dagar (eller bara varit rena rövhattar, fri tolkning där), en handfull som är alldeles för unga och oerfarna för att kunna bemöta rädda patienter på ett bra sätt och det var alldeles för mycket studenter närvarande vid varje moment. MEN! Jag har även träffat några riktigt bra människor, det måste jag säga. Även om jag överlag kommer att minnas dessa två dagar med ett mörker, så är det några stycken som gjort att jag inte varit konstant hysterisk.

 

Hoppas jag inte avskräcker någon som funderar på op med mitt inlägg. Enda anledningen till att jag haft det så jävligt är pga narkosen. Så egentligen inte operationens fel, bara jag som är känslig. Faktiskt inte hört om någon som regerat såhär illa på narkos.

 

Efter lång väntan rullade sköterskan ner mig till operation. Fick till en början ett gott intryck av vad jag möttes av, men sen var det någon ventilatormaskin som det var fukt i. Så det bubblade och gurglade liksom i den. Sen satte han rätt ordentligt andningsmotstånd, så när jag skulle andas var det jättetungt och när det blev fuktigt och bubblade så kom det ingen luft alls. Paniken var ett faktum. Men när han väl tog bort masken så kom en sköterska fram och klappade på mig och sa att hon såg att jag fick panik så med lite protester så bytte han ut maskinen mot en som inte var fuktskadad. Sen fick jag mer smärtstillande och sedan är det svart.

 

Tittade på klockan första gången 17.30, mådde fruktansvärt illa och hade sinnessjukt ont. Fick medicin som knappt hjälpte och dom körde mig på en stol till toan för att försöka kissa. Vilket var dött lopp. Mådde så dåligt att jag inte brydde mig om vad de gjorde, så de tappade mig på urin med en kateter och sen fick jag fortsätta sova. 

Frågade flera gånger om de ringt min mamma och berättat att det gått bra, som bestämt. Men icke. Började tjata om att jag skulle ringa själv, men försökte få fram så vänligt som möjligt att jag tyckte dom kunde skita ner sig och låta mig må dåligt i fred. 

 

Vet inte vad klockan var när jag kom upp till avdelningen igen, men där fortsatte kissförsöken utan att lyckas. Var knappt vid medvetande när jag satt där och svajade. De gjorde en bladderscan och konstaterade att jag hade 8.12dl urin i blåsan och att de var tvungna att tappa direkt eller sätta en tillfällig kateter. Vid det här laget hade jag 3-4 personer som stod vid min säng och stirrade på mig. Det skulle konsulteras läkare osv. Sa till slut åt dom att sätta kateter, så jag kunde få vara ifred någon gång. Sköterskan som var ansvarig höll med mig om att det var bäst. Där och då fick blev jag ledsen, inte då mycket för katetern skull egentligen. Var väl mer att jag mådde så sjukt dåligt och så har jag 3 studenter, en undersköterska och en sjuksköterska som står och stirrar ner i mitt mensiga underliv (såklart startade ju Niagarafallet igår). Katetern satt snabbt på plats och jag kunde slappna av. 

 

I natt har dom ju som sagt gjort kontroller var tredje timme. Började må bra vid typ ettsnåret, full av morfin mådde jag prima. Men har sovit typ 20 min åt gången hela natten då skatan till rumsgranne (en av dom) tydligen var mörkrädd så hade hennes lampa i nyllet hela natten. Och om det inte varit nog så var det ett jävla bajsande på henne, bökade runt och lämnade sen dörren öppen så all lukt hamnade på mig precis utanför toan. Det höll på att brista fullständigt första gången när hon stängde av vattenkranen som var på i handfatet när jag låg på bäcken, andra gången var i natt vid typ halv fyra när hon går till personalen och hämtar ett sånt där "fisrör", kommer aldrig ihåg vad det heter. Ett rör man stoppar upp i rumpan för att lättare få ut gaser. Det röret kommer hon med till handfatet och tar lite tvål på och sen kryper hon ner i sängen med röret. Det har inte varit så angenäm lukt som följt med syrgasen in i min näsa i natt kan jag säga. Sen har skatan mage att svara läkaren att hon haft svårt att släppa väder... Ser jag henne i Örebro och jag sitter bakom ratten så kommer jag göra mig olycklig på henne. Idag har hon ju iaf inte haft besök hela dagen som igår..

 

Jaja nog om mina aggressioner mot denna arma kvinna. 

 

Katetern drogs vid halv sju imorse. Sedan har dagen bestått av toabesök,äta och dricka på repeat. Kunde kissa första gången på förmiddagen. Blev så lycklig att jag höll på att ta till lipen. 

 

På ronden på förmiddagen sa läkaren att om jag bara fortsätter dricka såhär bra och kissa så får jag åka hem i afton. 

 

Kirurgen kom förbi förut och sa att operationen gått bra, men att jag blödigt en del. Sånt som händer tyckte han. Sen började jag diskutera fragminsprutor med min andra normala rumskompis, för jag kom på att jag inte fått en enda. Och det har tjatats om dessa sprutor sen remissen skickades typ. Har nu fått lämna hbprov och det springer runt en ung läkare med stirrig blick och behöver konsultera någon annan läkare om de ska kunna släppa hem mig... Va faan. Mitt hb ligger på 120, precis som det ska. Så varken jag eller sköterskan förstod varför jag skulle behöva stanna. 

 

Men fick nu besked om att jag får åka hem. Men jag slipper inte fragminet.. Och det är väl iof bra, vore ju tråkigt om jag skulle få nån propp. Så nu har jag meddelat mamma, så de börjar strax rulla hitåt. Ska bli så jävla skönt rent utsagt att få bädda ner sig i en riktig säng och sova utan kateter så man slipper oroa sig för veck och att råka dra i slangen. Hua. 

 

 

Det blev ett långt inlägg och mycket känslor inblandat. Men såhär har jag haft det sen igår. Med smärtstillande i kroppen så känns det lite som träningsvärk och det stramar lite när jag sträcker på mig. Annars rätt lugnt. Gasen flyttar sig från vänsteraxel (AJ) och under revbenen på vänster sida (mkt behagligare). På utsidan har jag 6 små hål som är ihophäftade och under plåster. Mer syns det inte. Om man inte räknar nyansen i ansiktet som iof blivit något bättre. 

 

Nu ska dom kolla blåsan en sista gång och byta ett plåster där det läckt massa.