en tjockis blir smal

Jag har under åren varit hyfsat nöjd med min kropp trots en väldigt hög vikt. Det är på senare tid jag börjat få ont av min övervikt som jag behöver förändring Jag har inte haft några problem med att vara naken eller visa mig i bikini, eller att diskutera tjockhet med smala människor. Även om det sistnämnda många gånger är att stånga huvudet i väggen upprepade gånger utan annat resultat än huvudvärk.

 

För överlag så verkar det saknas en spärr hos naturligt smala människor eller människor som nyligen tappat mycket i vikt med hjälp av diverse dieter och sedan känner ett behov att tala om för tjockisar hur livet ska levas, vad som ska ätas och hur många timmar på gymmet som är det magiska antalet. För det är ju allmänt känt, att tjockisar saknar kunskap om sin tjockhet och hur farligt det är för hälsan och att alla bara längtar efter att det ska komma en främmande människa och guida i den svåra, svåra värld vi lever i.

 

I sådana situationer, då man får välmenande (läs:tvångsmässiga) råd så finns det nog ingenting mer provocerande än en tjockis som faktiskt säger sig vara nöjd med sin tjockhet. En tjockis som trivs med sig själv, mår bra och lever livet precis som en normsmal människa. För en tjockis ska ju skämmas och dölja sin kropp, det är sen gammalt.

 

Jag är för människors olika kroppar, alla behöver inte se likadana ut. Så länge man mår bra så spelar det ingen roll om man är överviktig, har tre bröst eller har horn i pannan.

 

Min kropp är inte offentlig egendom, den är min. Det finns ingenting hos mig som utstrålar att jag skulle uppskatta att höra andras åsikter om mitt utseende. Inte ens komplimanger. Jag känner inte ett behov av att få komplimanger från vilt främmande män jag träffar på random ställen i det offentliga rummet. Tack, men jag klarar mig utan. Jag och min kropp klarar oss fint utan ditt godkännande.

Och det är nog det här som är så svårt att förstå för många, att man faktiskt inte har rätt att kommentera andras kroppar.

För så länge det inte är ditt ansikte jag sitter på och kväver med mina lår, så kan jag för mitt liv inte förstå hur min kropp skulle vara ditt problem!

 

Tänker jag på vilka reaktioner min viktnedgång kommer skapa i min omgivning blir jag arg. Arg i förskott så att säga. För kommentarerna, de välmenande kommentarerna, har man ju hört förut. För snygghet sitter ju i smalhet, så alltså har man blivit såå snygg.

Nej, jag har inte blivit snygg. Jag har alltid varit snygg. Det jag däremot har blivit, är av med min svåra fetma, vilket gör att jag mår bättre i fötter och rygg. Ta inte för givet att en människa grundar sitt eget värde i vad andra tycker och tänker om hen! Svårare än så är det inte. 

 

Standardindividen är över lag obildad, saknar kunskap om det mesta utanför sin egen värld. Därför försöker jag att inte vara så arg. Men det är svårt, för ignorance isn't bless.

Jag skulle vara lite mer tillfreds med min omvärld om folk öppnade sina ögon lite oftare.