Det här med bmi.
Sjukvården utgår ju från BMI i allt de gör i princip. Före operationen var de noga med att informera att de flesta av gastric bypass opererade aldrig når normalvikt operationen till trots, utan brukar hamna någonstans på bmi 26-30, vilket innebär övervikt.
Just nu ligger jag ju precis under gränsen för fetma och enligt det här testet jag precis gjorde så behöver jag gå ner över 20kg för att nå idealvikt. Spännande också att det står att jag KAN vara överviktig, snacka om att vara extra safe. 😂
Allt handlar om att hitta en vikt man trivs med, i alla fall för mig, men det där med idealvikt är väl ren bullshit tänker jag. Går jag ner 20kg till så finns det ju absolut ingenting kvar av mig.. Och ännu värre, om jag skulle gå ner 30kg till och ändå ligga på normalt bmi. 😂
Det har blivit en fixidé för mig (och för många andra) att man måste, måste, måste ner på normalt bmi. Men vad innebär det egentligen? Får man någon sorts okejstämpel i pannan som säger att du är duktig och värd lite mer för att du nu enligt bmi har en hälsosam vikt? Tror omgivningen i stort skiter högaktningsfullt i vad du har för bmi. Så länge du inte är för tjock eller smal såklart, för då får man ju ha åsikter som alla vet..
Eftersom jag inte sitter på en spåkula så kan jag inte veta hur mycket jag kommer gå ner, eller när jag är nöjd, men utgår jag från hur jag känner mig nu så är jag nöjd snart. Enda jag inte är nöjd med är hur degig jag är överallt, men det kommer ju inte förändras hur mycket jag än går ner i vikt, blir ju bara ännu värre allteftersom.
Jag ska försöka jobba på min egen hets över bmi, för den gynnar ju ingen. Jag kommer i kläder jag vill ha, jag och killen får plats i badkaret samtidigt, jag blir inte andfådd av att gå till bilen och jag känner mig skitsnygg.
Så varför hetsa?
Inte blir jag lyckligare för att jag kommer i storlek 36 eller jeans i storlek 27. Nä, nu slutar vikthetsen. Ska inte väga mig igen förrän det är dags för mätning i slutet på maj.
Stort grattis till mig själv. Jag vann.
