Laddar batterierna.
Hundvaktandet har varit en känslomässig berg-och-dalbana, men jag kan lugnt säga att dessa pojkar vuxit för varje dag som gått och imponerar på mig dagligen. Ska absolut bli skönt att kunna komma och gå som jag vill igen, så som jag vant mig sedan jag fick ta bort Adina, men dem har helt klart stulit mitt hjärta.
Det gör ingenting att dem fäller eller att jag får plocka fästingar i ren panik. Underbara hundar.
Om ett par timmar ska jag iväg på en öppen föreläsning på sjukhuset och vidare till jobbet senare ikväll. Blivit lite ändringar på jobbet vilket gör att jag inte direkt ser fram emot att åka dit, men ska försöka tänka positivt för även om det värsta tänkbara skulle inträffa så vet jag att jag kan hantera det. Power of the mind, eller nått.
