Uppmuntrande.
Nästa vecka firar jag 1 år på jobbet. Vilket också innebär att jag nu jobbat natt i ett år. Spontant känner jag att det kanske räcker med ett år. Trivs på jobbet i stort, men är så otroligt less på att jobba natt. Majoriteten av min tid går åt till att planera sömn eller till att sova. Helt värdelöst.
Ikväll när jag skulle pallra mig iväg till jobbet var jag trött, hängig och omotiverad. I vanliga fall är mjukisar standard på jobbet, för är ju inte jätteskönt med jeans när man ska sitta i en soffa eller ligga på en madrass hela natten, men ikväll åkte jeansen och vårjackan på för att råda bot på hängigheten.
Märkligt att något så litet kan göra så mycket. Kändes genast mycket bättre. Ytterligare pepp när jag insåg att jag kan stänga nya jackan utan att den sitter som ett korvskinn upphasad precis under brösten.
