en tjockis blir smal

Jag är trött. Enda gången jag inte är trött är på morgonen när klockan ringer runt fem. Den piggheten håller i sig i max 4h, sen är jag helt färdig igen. Inte jättefestligt att enbart vara pigg mellan 04.30-08.30.

Vet inte om det beror på mörkret ute. Om det beror på min depression, som enligt utsago är kronisk, eller om det kanske kan vara att jag har lite brist på järn, b12, osv.

Är det inte depression och trötthet pga bristande värden så är det ju de andra och jag får söka hjälp för att bli pigg och glad igen.

Inget roligt att gå runt med en förlamande ångest och trötthet som gör att man i den mån det går undviker att träffa folk.

 

Vill tillbaka till mitt pigga glada jag, så det målet har jag i skarpt sikte. Tror även att den inre stressen jag bär på släpper i samma takt som jag blir piggare. Håller tummarna! 

 

Bortser man från depression, ångest och stress så har jag det bra. Krisade ju när jag avlivade min fina Adina, men då var skåpätande inte med i bilden. Nu får jag begränsa skåpätandet till max. Men det tycks funka. Räknar mina kalorier, men skulle jag spräcka dagsmålet med några kalorier så är det inte hela världen. 

 

Jag kämpar på! Får se vilken som kommer i mål först,  målvikten eller psykiska måendet. Helst hand i hand.