I survived.
Överlevde besöket efter mycket om och men.
Jag är ju något av en rutinmänniska när det gäller vissa saker, speciellt när det handlar om saker jag tycker är sjukt jobbiga.
När jag då kommer till tandläkaren och möts av en byggarbetsplats så tänkte jag vända och gå hem igen.
Men trasslade mig in och satte mig i väntrummet.
När det sedan kommer en främmande människa och ropar mitt namn och sedan säger att vi ska dra igång undersökningen höll det på att brista. Här ska ingen undersökning göras, jag är här för tandsten och inget annat. Tur för oss båda så köpte hon det utan knussel.
Så nu sitter jag hemma, lite darrig av att nervositeten släppt och känner mig som en buktalardocka pga bedövningen som jag tvingade till mig i halva ansiktet.
Nu går jag safe tills i februari då jag ska tillbaka. Men försöker att inte tänka på det, utan fokuserar på att det gick prima och att det var sjukt mycket billigare än jag väntat mig.
Tack för ordet.
