en tjockis blir smal

Som rubriken antyder så har livet varit lite rörigt senaste månaderna.

 

Blev lite mycket för mig i slutet av 2017, psykisk ohälsa i kombo med alldeles för mycket jobb gjorde att jag kraschade rätt in i kaklet. Det resulterade i 5 veckors sjukskrivning, misslyckad medicinering och en jävligt jobbig tid.

Men jag tog mig tillbaka, och jobbar nu fullt igen.

 

Har en förmåga att alltid försöka jonglera så många bollar som möjligt samtidigt och har en oförmåga att bromsa i tid, så kraschen blir ett faktum. Men jobbar på det, att ta det lugnare och inte känna tvång att allt ska vara perfekt in i minsta detalj.

 

Bortsett från kampen att bli mig själv igen så har det inte hänt så mycket.

 

Har varit på 1års kontroll, fick förmaningar om att sluta röka (som vanligt), och order om att sluta med omeprazol och order att ringa opererade sjukhus om jag får känningar i magen, typ magkatarr, då de vill gå ner med kamera för att kolla om jag har magsår. Är ju inte jätteimpad av tanken på en gastroskopi, så skriver upp det på "Att göra" listan och skjuter det på framtiden.

För några månader sen fick jag helt galet ont i magen, för första gången och inte av magkatarr typ, så beskrev det för sköterskan och hon tyckte det lät som ett litet tarmvred som rätat ut sig av sig själv. Så om jag får tillbaka den känslan så skulle jag åka in direkt. Spännande. Håller tummar och tår att jag inte får sådär ont igen, för var inte jättekaxig när smärtan bara tilltog.

Alla prover inför kontrollen såg bra ut förutom järnet. Min läkare tyckte det var i lägsta laget (28) och menade att tröttheten och koncentrationssvårigheterna kunde bero på det. Så nu äter jag järntabletter.

 

What else, what else.. Jo just, jag är nu officiellt sambo med allt vad det innebär. Har alltid tyckt det är skönt att sova själv, men tycks ha vant mig lite för mycket med att dela säng med någon, för nu drömmer jag helt galet otäcka mardrömmar när jag sover själv.

Avslutar ett långt inlägg med lite kort.